Författarintervju – Sigfrid Lindhe

DSC_4184

Sigfrid Lindhe är en av grundarna och delägarna till Molnfritt Förlag och har skrivit Ärret och Fortet, Patriarkerna och Omoral.

Hur länge har du skrivit böcker?

Planeringen inför Ärret och Fortet började under hösten 2007, men själva prosan började jag skriva först 2009. Innan dess förekom det ett fåtal sporadiska försök, men aldrig något seriöst.

Vad är det som fick dig att börja skriva?

Mardrömmen om Elenor var definitivt det som knuffade mig över gränsen och fick igång det långsiktiga kreativa skapandet.

Vad är det som driver dig att fortsätta?

Nu när tre romaner blivit färdigställda har jag börjat få rutin på att omsätta en bra vision till en sammanhängande och omfattande berättelse. Jag har lärt mig verktygen för att konvertera fragment av fantasier till nya verkligheter. Skapandeprocessen består av ett flertal kraftfulla adrenalinrushar, där idén som utgör kärnan samt slutspurten hör till de starkare. Här matas du med endorfiner och jag behöver dem lika mycket som jag behöver vitaminer.

Var hittar du inspiration till teman för dina böcker?

Ärret och Fortet kom som sagt via mardrömmar som var starkt anknutna till tre av elementen. Patriarkerna kom ur fascination av Romeo och Julia, om den bakomliggande konflikten som inte konkretiseras i originalverket. Även om just Romeo och Julia moderniserats många gånger förr så kände jag en stark attraktion till en flera generationer lång fejd som utspelade sig i Malmö. Det är allmänt känt att Omoral till stor del baserar sig på sådant jag sett och en del jag gjort. Den är dock inte självbiografisk som ett par recensenter felaktigt trott, jag känner mig lite förolämpad av den tanken. Om jag nu skulle ta skulden för allt det där kunde jag väl åtminstone ha fått genomföra det först??

Vad är viktigt för dig för att du ska vara riktigt nöjd med ett verk?

Det där flytet, känslan av att ingen kan stoppa mig, kombinerat med att jag känner mig trygg i att jag hittat något unikt. Jag hade inte varit glad för att skriva en lågmäld bok om en medelålders polis med trassligt privatliv som försöker reda ut ett bestialiskt mord. Jag måste hitta min egen vinkel för att vara lycklig.

Vems feedback är viktigast för dig?

Den okändas. Hen som inte har något skäl att vara bussig mot mig. Kompisar är otroliga, de kommer alltid stötta mig, men jag vet inte att jag gjort succé förrän jag får hyllningar från dem som lika gärna skulle kunna sparka benen av mig.

Vad gör dig riktigt glad som författare?

Den sista pusselbiten. Den där kreativa gnistan mitt i natten, när du hittat det unika som gör ditt kapitel komplett och minnesvärt. När du måste springa för att hitta en bit papper att skriva ned idén på. Samt när någon läsare lägger märke till just den detaljen.

Finns det något du tycker är riktigt jobbigt i författarrollen?

Att bli sågad. Du är förbannat exponerad i rollen som författare. Du tar stryk på ett sätt som du inte gör i vanliga jobb.

Vad jobbar du med just nu?

Jag är på skrivande fasta fram till augusti. Ingen prosa ska skrivas innan dess. Årets första månader går istället bara till att fundera på vad och hur jag vill göra med min fjärde roman. Jag vet vad den kommer handla om, men kan inte uppge detaljer än. Det blir något nytt. Något gammalt. Något lånat. Något blått.

Författarintervju: Ingrid Tollgerdt-Andersson

Ingrid

Molnfritt förlag har gett ut Passion – nyckeln till framgång och Duktig flicka, snara runt halsen eller nyckeln till framgång av Ingrid Tollgerdt-Andersson.

Hur länge har du skrivit böcker?

Redan under forskarutbildningen började jag skriva böcker och sedan disputationen vid Handelshögskolan i Stockholm har det blivit ett 20-tal titlar med tonvikt på ledarskap. Några av dem har även publicerats på engelska. För drygt fyra år sedan ville jag utveckla skrivandet till nya områden och hösten 2010 kom den första populärvetenskapliga boken, ‘Passion, nyckeln till framgång’ (som nu finns som e-bok på Molnfritt Förlag). Efter den debuten har det blivit ytterligare fyra titlar och den ena, ‘Duktig flicka, snara runt halsen eller vägen till framgång’, finns nu också som e-bok på Molnfritt Förlag, Hösten 2013 gjorde jag min skönlitterära debut med ‘Gränslandet – en kärleksroman’ och under 2015 kommer uppföljaren, ‘Sveket’.

Vad är det som fick dig att börja skriva?

Jag har alltid tyckt om att testa nya saker och kreativiteten tar sig utlopp i skapande av vitt skilda slag. Måla, designa kläder och att skriva. Kommer ihåg att jag startade en klubbtidning 10-11- årsåldern (för kompisarna) och efter det blev skrivandet en viktig del i mitt liv.

Vad är det som driver dig att fortsätta?

Människor och mänskliga relationer är bland det mest spännande som finns. Både i min profession och privat har jag mött så många olika människor, sett och lärt mycket och det vill jag förmedla till andra. I dag brinner jag för att skriva, det är min stora passion och delvis mitt jobb.

Var hittar du inspiration till teman för dina böcker?

Jag tror att jag tillhör de som är födda med den lyckliga genen – har en positiv livssyn, hög energinivå och en känsla av att ha kontroll över den egna tillvaron. Inspirationen hämtar jag i familjen, i möten med människor, under resor, i konsten samt i naturen med dess förunderliga skönhet och kraft. Det finns så mycket som inspirerar och utvecklar.

Vad är viktigt för att du ska vara riktigt nöjd med ett verk

Att jag fångas av den egna texten och vill läsa vidare och få veta mera. Ett bra språk som flyter, men också att det är välskrivet och har en snygg layout. Ju mera jag skriver desto högre blir kraven på mig själv, vilket jag ser som positivt.

Vems feedback är viktigast för dig?

Ingen får läsa mina texter förrän den första versionen är helt avslutad. Då läser min man och en god vän (verksam inom skrivarbranschen) texten och deras feedback är mycket viktigt för mig.

Vad gör dig riktigt glad som författare?

Att få positiv feedback från mina läsare gör mig väldigt glad liksom att böckerna säljs. I mina texter vill jag förmedla något och som författare önskar man klart att ens böcker läses av så många som möjligt.

Finns det något du tycker är riktigt jobbigt i författarrollen?

För mig är skrivandet en passion och enbart ett nöje. Det som tar mest tid och kraft är egentligen marknadsföringen och att nå ut till så många läsare som möjligt.

Vad jobbar du med just nu?


Just arbetar jag med manus till nästa roman, ‘Sveket’, som släpps i september 2015. Korrekturläsning, justering av texten innan det är dags att lämna manus vidare till lektör och layoutarbete. Det ska bli så spännande och för närvarande fyller manus det mesta av min mentala tid.

Författarintervju: KG Johansson

kg_johansson
Molnfritt Förlag har gett ut Kärlekssekten och serien Jorden är i far, bestående av Insekternas värld, De gröna demonerna och Bortom Alpha Centauri av KG Johansson.

Hur länge har du skrivit böcker?

Jag skrev ett fåtal noveller – alla faktiskt publicerade – under 70- och 80-talen, och har översatt sedan slutet av sjuttiotalet. Drömmen om att skriva en roman tror jag alltid har funnits, men blev inte verklighet förrän kring 2000, först med några ungdomsböcker och sedan även romaner för vuxna; sedan 2006 skriver jag på heltid.

Vad är det som fick dig att börja skriva?

Kan inte riktigt minnas det, eftersom viljan kom så tidigt – jag minns att jag försökte påbörja berättelser innan jag var tio år gammal. Drömmen har som sagt alltid funnits, även medan jag arbetade heltid på musikhögskolan. Jag drömde också om att skriva för film och när jag gick en kurs i manusskrivande kunde jag snart skriva skönlitterärt också.

Vad är det som driver dig att fortsätta?

Någon har sagt att skälet till att skriva är att det är enklare än att låta bli – om det dyker upp en envis idé är det lönlöst att kämpa emot. Lika bra att ge upp på en gång och bli av med den där naggande känslan.

Var hittar du inspiration till teman för dina böcker?

Här och där! En av de första böcker om skrivande jag läste var J. Michael Straczynskis ”The Complete Book of Scriptwriting”, om alla typer av manus för film, tv, teater etc. Jag tror att det var han – Straczynski har bland annat skapat serier som ”Babylon 5”– som skrev att det går att träna upp förmågan att få idéer. Den som håller på och letar efter idéerna kommer att hitta dem mer och mer ofta. Ofta är det svårt att komma ihåg exakt hur idéer dyker upp, det är som att själva insikten (glödlampan som tänds ovanför huvudet i serierutan) tar så mycket mental kraft att minnet inte riktigt hinner med. Men ”Kärlekssekten” (utgiven på Molnfritt) är en av de böcker där jag minns hur idén kom: jag var på lång turné i Tyskland och läste Apulejus ”Den gyllene åsnan” i en parallellupplaga på latin och engelska. Latinet tog sin tid att ta sig igenom och jag fastnade särskilt i vissa avsnitt, som det om Amor och Psyke – de har ett förhållande, men Amors mor Venus får inte veta om det, och därför får Psyke aldrig se sin älskare. Psyke har emellertid två avundsjuka systrar och hela historien kommer fram. Och någonstans mellan Nürnberg och natten slog det mig att de två systrarna skulle kunna finnas i Sverige i dag. När jag sedan såg framför mig hur Sverige sköljdes över av en ny religiös väckelse, en våg som började bland skådespelare och andra kändisar och därför spreds snabbt, och den ena systern föll pladask för denna medan den andra var ytterst skeptisk – så började historien nagga på mig.

Vad är viktigt för dig för att du ska vara riktigt nöjd med ett verk?

Alltsammans: en bra idé, väl utförd, från själva handlingen (plotten) ned till stilen i alla sina detaljer. Och en gång kanske jag lyckas.

Vems feedback är viktigast för dig?

Ingens, generellt sett. När jag skrev ungdomsböcker var de riktade till min dotter – hon var min ‘constant reader’, som Stephen King kallar det. Just nu skriver jag en biografi över en jazzmusiker och när hans änka ringde mig och var nästan rörd av lycka var det också viktigt. Bortsett från sådana tillfällen har jag ingen särskild, ingen ‘constant’, som jag lyssnar på. Men det är klart att förlagsredaktörens uppfattning är rätt viktig. Om hon eller han inte gillar manuset blir det ju ingen bok.

Vad gör dig riktigt glad som författare?

Sånt som jazzmusikerns änka – alltså när jag vet att det är någon som har läst noggrant, och som kan genren eller ämnesinnehållet bra, som tycker om boken. Och när jag får stipendier och sånt. Skrivandet är roligt i sig, inte ens när jag har översatt böcker som jag funnit eländiga har jag i första hand tänkt på arvodet, men pengar är ju en trevlig bieffekt.

Finns det något du tycker är riktigt jobbigt i författarrollen?

Nackspärr, ryggsmärtor, smärtor i fingrarna, och de ytterligt få gånger när jag kör fast. Det händer sällan, eftersom jag tänker på böcker i månader och skriver för andra obegripliga men för mig självklara anteckningar och själva skrivarbetet därför för det allra mesta går fort och lätt. Skälet till det arbetssättet är för övrigt lättja: när en historia börjar nagga på mig för att bli skriven kan jag inte låta bli att tänka på den i duschen, på bio, på promenader, under tråkiga middagar – och när jag har börjat anteckna gör jag det liggande på rygg allt eftersom idéerna dyker upp – tills det undermedvetna talar om att nu är det dags. På så sätt lyckas jag undvika att arbetet känns som arbete. Det är ett för mig alldeles lysande arbetssätt förutom att andra familjemedlemmar kanske inte förstår hur hårt jag arbetar när jag ligger på rygg i soffan och blundar.

Vad jobbar du med just nu?

Boken om jazzmusikern. Nästa vecka ska jag dessutom skriva en science fiction-novell för Mix/Bonniers och en hemlig novell. Under tiden vårdar jag ömt två embryon, dels tredje och sista delen i trilogin som inleddes med ”Africka” (Wela förlag i höstas) och dels ett slags skräckhistoria åt Mix/Bonniers och ytterligare en åt Eskapix förlag. Jag skissar också på en lärobok i musik för grundskolan och en del annat, samt förhandlar med två olika förlag om översättningar av J.G. Ballards ”Crash” och Edith Templetons märkliga roman ”Gordon”. Likt Kjell E. Genberg kan jag säga att jag aldrig har varit arbetslös – jag tjänar inte alltid pengar, men arbete finns alltid.

Stort tack KG! Tack för att du tog dig tid trots alla järn du har i elden!

Författarintervju: Bengt Berggren

Bengt Berggren

Molnfritt Förlag har gett ut Marcos äventyr, Murklan och drömtiden, Marco, Murklan och massajerna och Dansaren av Bengt Berggren.

Hur länge har du skrivit böcker?

Jag har faktiskt skrivit böcker i hela mitt liv, men det tog 60 år att få ner dem på pränt. Berättelserna har alltid funnits där men arbete, resor, äventyr och många andra intressen har gjort att jag hittills valt andra prioriteringar

Vad är det som fick dig att börja skriva?

En livlig fantasi, fabuleringsförmåga och ett rörligt intellekt har under alla år fått mig att sätta ihop berättelser. Det som fick mig att skicka in min första äventyrsbok, Marcos Äventyr, var ett uttalande av Tolkien, som under en intervju ungefär sa att en bra historia ska innehålla en konflikt, en jakt och framförallt ett lyckligt slut. Precis som i de gamla folksagorna av bröderna Grim.

Vad är det som driver dig att fortsätta?

Glädjen i att känna hur kreativiteten flödar och processen i detta. Ofta är det som om en bäck brusande forsar ner för ett berg. När den kommer till ett stopp bildas en damm som sakta stiger för att slutligen rinna över och fortsätta med förnyad kraft.

Var hittar du inspiration till teman för dina böcker?

Inspirationen hittar jag nästan alltid under mina resor till lite udda ställen utanför turiststråken. Den nya boken jag håller på med handlar om ett drama i Franska Guyanas djungler och vattensystem. Nästa resa går till Surinam där jag ska titta på äggläggande havssköldpaddor och skåda fåglar. Under resorna träffar jag dessutom människor som ibland beter sig märkligt. På en båttur ut till Iles de Salut och Djävulsön fanns det en australiensare som försvann. Kaptenen kunde inte vänta längre och alla trodde att mannen hade blivit hajmat. När katamaranen hade lämnat hamnen fick jag syn på en intressant fågel som jag började titta på i min kikare. Plötsligt dyker den försvunna mannen upp i kikarfältet. Han satt på en sten i skogen och skickade sms.

Vad är viktigt för dig för att du ska vara riktigt nöjd med ett verk?

Berättelsen ska innehålla spänning och mycket allmänbildning. I mina böcker finns historia, geografi och händelser där olika folkslag är inblandade, som till exempel massajer och aboriginer som jag mött på mina resor. När jag lyckas skildra detta så att det väcker nyfikenhet hos läsaren känner jag mig nöjd.

Vems feedback är viktigast för dig?

När folk jag inte känner, eller känner ytligt, hör av sig och berättar att min bok Dansaren saboterade hela helgens trädgårdsarbete för att han inte kunde lägga boken från sig. Det kändes oerhört tillfredsställande. Samma sak med människor som hör av sig, som jag hade en relation med för 30 år sedan.

Vad gör dig riktigt glad som författare?

När jag står med ett färdigt manus i handen som är korrekturläst 75 gånger och som innehåller en story som jag själv är förundrad och imponerad över att det är jag som skrivit den.

Finns det något du tycker är riktigt jobbigt i författarrollen?

Tidsfaktorn är jobbig. Min hjärna är snabbare än mina fingrar på tangentbordet. Därför händer det att jag får idéer som jag glömmer, när jag sitter i bilen, på ett flygplan, är på golfbanan eller annat ställe där jag inte har datorn framför mig. Detta har jag försökt kompensera på olika sätt. Med små lappar som jag alltid tappar bort, memot i telefonen eller så talar jag in idén. Tyvärr är jag en usel administratör som dessutom är inkonsekvent, så när jag ska ta fram den briljanta idén så vet jag inte var den finns. Jobbigt!

Vad jobbar du med just nu?

Just nu jobbar jag med tre uppföljare till Dansaren. Historierna bara flyter på i rasande fart och i mångt och mycket är jag ett viljelöst offer för mina egna berättelser, eller ett verktyg i ett förlopp som vill ut ur skallen. Många författare gör en lång synopsis, eller ett ramverk med början, mitt och slut som de senare fyller i. Jag har försökt, men plötsligt tar berättelsen en helt oväntad vändning so jag inte var beredd på. Då är det bara att åka med på karusellen.

Stort tack Bengt! Vi ser fram emot att få läsa uppföljarna till Dansaren!