Författarintervju – Sigfrid Lindhe

DSC_4184

Sigfrid Lindhe är en av grundarna och delägarna till Molnfritt Förlag och har skrivit Ärret och Fortet, Patriarkerna och Omoral.

Hur länge har du skrivit böcker?

Planeringen inför Ärret och Fortet började under hösten 2007, men själva prosan började jag skriva först 2009. Innan dess förekom det ett fåtal sporadiska försök, men aldrig något seriöst.

Vad är det som fick dig att börja skriva?

Mardrömmen om Elenor var definitivt det som knuffade mig över gränsen och fick igång det långsiktiga kreativa skapandet.

Vad är det som driver dig att fortsätta?

Nu när tre romaner blivit färdigställda har jag börjat få rutin på att omsätta en bra vision till en sammanhängande och omfattande berättelse. Jag har lärt mig verktygen för att konvertera fragment av fantasier till nya verkligheter. Skapandeprocessen består av ett flertal kraftfulla adrenalinrushar, där idén som utgör kärnan samt slutspurten hör till de starkare. Här matas du med endorfiner och jag behöver dem lika mycket som jag behöver vitaminer.

Var hittar du inspiration till teman för dina böcker?

Ärret och Fortet kom som sagt via mardrömmar som var starkt anknutna till tre av elementen. Patriarkerna kom ur fascination av Romeo och Julia, om den bakomliggande konflikten som inte konkretiseras i originalverket. Även om just Romeo och Julia moderniserats många gånger förr så kände jag en stark attraktion till en flera generationer lång fejd som utspelade sig i Malmö. Det är allmänt känt att Omoral till stor del baserar sig på sådant jag sett och en del jag gjort. Den är dock inte självbiografisk som ett par recensenter felaktigt trott, jag känner mig lite förolämpad av den tanken. Om jag nu skulle ta skulden för allt det där kunde jag väl åtminstone ha fått genomföra det först??

Vad är viktigt för dig för att du ska vara riktigt nöjd med ett verk?

Det där flytet, känslan av att ingen kan stoppa mig, kombinerat med att jag känner mig trygg i att jag hittat något unikt. Jag hade inte varit glad för att skriva en lågmäld bok om en medelålders polis med trassligt privatliv som försöker reda ut ett bestialiskt mord. Jag måste hitta min egen vinkel för att vara lycklig.

Vems feedback är viktigast för dig?

Den okändas. Hen som inte har något skäl att vara bussig mot mig. Kompisar är otroliga, de kommer alltid stötta mig, men jag vet inte att jag gjort succé förrän jag får hyllningar från dem som lika gärna skulle kunna sparka benen av mig.

Vad gör dig riktigt glad som författare?

Den sista pusselbiten. Den där kreativa gnistan mitt i natten, när du hittat det unika som gör ditt kapitel komplett och minnesvärt. När du måste springa för att hitta en bit papper att skriva ned idén på. Samt när någon läsare lägger märke till just den detaljen.

Finns det något du tycker är riktigt jobbigt i författarrollen?

Att bli sågad. Du är förbannat exponerad i rollen som författare. Du tar stryk på ett sätt som du inte gör i vanliga jobb.

Vad jobbar du med just nu?

Jag är på skrivande fasta fram till augusti. Ingen prosa ska skrivas innan dess. Årets första månader går istället bara till att fundera på vad och hur jag vill göra med min fjärde roman. Jag vet vad den kommer handla om, men kan inte uppge detaljer än. Det blir något nytt. Något gammalt. Något lånat. Något blått.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s