Författarintervju: KG Johansson

kg_johansson
Molnfritt Förlag har gett ut Kärlekssekten och serien Jorden är i far, bestående av Insekternas värld, De gröna demonerna och Bortom Alpha Centauri av KG Johansson.

Hur länge har du skrivit böcker?

Jag skrev ett fåtal noveller – alla faktiskt publicerade – under 70- och 80-talen, och har översatt sedan slutet av sjuttiotalet. Drömmen om att skriva en roman tror jag alltid har funnits, men blev inte verklighet förrän kring 2000, först med några ungdomsböcker och sedan även romaner för vuxna; sedan 2006 skriver jag på heltid.

Vad är det som fick dig att börja skriva?

Kan inte riktigt minnas det, eftersom viljan kom så tidigt – jag minns att jag försökte påbörja berättelser innan jag var tio år gammal. Drömmen har som sagt alltid funnits, även medan jag arbetade heltid på musikhögskolan. Jag drömde också om att skriva för film och när jag gick en kurs i manusskrivande kunde jag snart skriva skönlitterärt också.

Vad är det som driver dig att fortsätta?

Någon har sagt att skälet till att skriva är att det är enklare än att låta bli – om det dyker upp en envis idé är det lönlöst att kämpa emot. Lika bra att ge upp på en gång och bli av med den där naggande känslan.

Var hittar du inspiration till teman för dina böcker?

Här och där! En av de första böcker om skrivande jag läste var J. Michael Straczynskis ”The Complete Book of Scriptwriting”, om alla typer av manus för film, tv, teater etc. Jag tror att det var han – Straczynski har bland annat skapat serier som ”Babylon 5”– som skrev att det går att träna upp förmågan att få idéer. Den som håller på och letar efter idéerna kommer att hitta dem mer och mer ofta. Ofta är det svårt att komma ihåg exakt hur idéer dyker upp, det är som att själva insikten (glödlampan som tänds ovanför huvudet i serierutan) tar så mycket mental kraft att minnet inte riktigt hinner med. Men ”Kärlekssekten” (utgiven på Molnfritt) är en av de böcker där jag minns hur idén kom: jag var på lång turné i Tyskland och läste Apulejus ”Den gyllene åsnan” i en parallellupplaga på latin och engelska. Latinet tog sin tid att ta sig igenom och jag fastnade särskilt i vissa avsnitt, som det om Amor och Psyke – de har ett förhållande, men Amors mor Venus får inte veta om det, och därför får Psyke aldrig se sin älskare. Psyke har emellertid två avundsjuka systrar och hela historien kommer fram. Och någonstans mellan Nürnberg och natten slog det mig att de två systrarna skulle kunna finnas i Sverige i dag. När jag sedan såg framför mig hur Sverige sköljdes över av en ny religiös väckelse, en våg som började bland skådespelare och andra kändisar och därför spreds snabbt, och den ena systern föll pladask för denna medan den andra var ytterst skeptisk – så började historien nagga på mig.

Vad är viktigt för dig för att du ska vara riktigt nöjd med ett verk?

Alltsammans: en bra idé, väl utförd, från själva handlingen (plotten) ned till stilen i alla sina detaljer. Och en gång kanske jag lyckas.

Vems feedback är viktigast för dig?

Ingens, generellt sett. När jag skrev ungdomsböcker var de riktade till min dotter – hon var min ‘constant reader’, som Stephen King kallar det. Just nu skriver jag en biografi över en jazzmusiker och när hans änka ringde mig och var nästan rörd av lycka var det också viktigt. Bortsett från sådana tillfällen har jag ingen särskild, ingen ‘constant’, som jag lyssnar på. Men det är klart att förlagsredaktörens uppfattning är rätt viktig. Om hon eller han inte gillar manuset blir det ju ingen bok.

Vad gör dig riktigt glad som författare?

Sånt som jazzmusikerns änka – alltså när jag vet att det är någon som har läst noggrant, och som kan genren eller ämnesinnehållet bra, som tycker om boken. Och när jag får stipendier och sånt. Skrivandet är roligt i sig, inte ens när jag har översatt böcker som jag funnit eländiga har jag i första hand tänkt på arvodet, men pengar är ju en trevlig bieffekt.

Finns det något du tycker är riktigt jobbigt i författarrollen?

Nackspärr, ryggsmärtor, smärtor i fingrarna, och de ytterligt få gånger när jag kör fast. Det händer sällan, eftersom jag tänker på böcker i månader och skriver för andra obegripliga men för mig självklara anteckningar och själva skrivarbetet därför för det allra mesta går fort och lätt. Skälet till det arbetssättet är för övrigt lättja: när en historia börjar nagga på mig för att bli skriven kan jag inte låta bli att tänka på den i duschen, på bio, på promenader, under tråkiga middagar – och när jag har börjat anteckna gör jag det liggande på rygg allt eftersom idéerna dyker upp – tills det undermedvetna talar om att nu är det dags. På så sätt lyckas jag undvika att arbetet känns som arbete. Det är ett för mig alldeles lysande arbetssätt förutom att andra familjemedlemmar kanske inte förstår hur hårt jag arbetar när jag ligger på rygg i soffan och blundar.

Vad jobbar du med just nu?

Boken om jazzmusikern. Nästa vecka ska jag dessutom skriva en science fiction-novell för Mix/Bonniers och en hemlig novell. Under tiden vårdar jag ömt två embryon, dels tredje och sista delen i trilogin som inleddes med ”Africka” (Wela förlag i höstas) och dels ett slags skräckhistoria åt Mix/Bonniers och ytterligare en åt Eskapix förlag. Jag skissar också på en lärobok i musik för grundskolan och en del annat, samt förhandlar med två olika förlag om översättningar av J.G. Ballards ”Crash” och Edith Templetons märkliga roman ”Gordon”. Likt Kjell E. Genberg kan jag säga att jag aldrig har varit arbetslös – jag tjänar inte alltid pengar, men arbete finns alltid.

Stort tack KG! Tack för att du tog dig tid trots alla järn du har i elden!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s