Författarintervju: Bengt Berggren

Bengt Berggren

Molnfritt Förlag har gett ut Marcos äventyr, Murklan och drömtiden, Marco, Murklan och massajerna och Dansaren av Bengt Berggren.

Hur länge har du skrivit böcker?

Jag har faktiskt skrivit böcker i hela mitt liv, men det tog 60 år att få ner dem på pränt. Berättelserna har alltid funnits där men arbete, resor, äventyr och många andra intressen har gjort att jag hittills valt andra prioriteringar

Vad är det som fick dig att börja skriva?

En livlig fantasi, fabuleringsförmåga och ett rörligt intellekt har under alla år fått mig att sätta ihop berättelser. Det som fick mig att skicka in min första äventyrsbok, Marcos Äventyr, var ett uttalande av Tolkien, som under en intervju ungefär sa att en bra historia ska innehålla en konflikt, en jakt och framförallt ett lyckligt slut. Precis som i de gamla folksagorna av bröderna Grim.

Vad är det som driver dig att fortsätta?

Glädjen i att känna hur kreativiteten flödar och processen i detta. Ofta är det som om en bäck brusande forsar ner för ett berg. När den kommer till ett stopp bildas en damm som sakta stiger för att slutligen rinna över och fortsätta med förnyad kraft.

Var hittar du inspiration till teman för dina böcker?

Inspirationen hittar jag nästan alltid under mina resor till lite udda ställen utanför turiststråken. Den nya boken jag håller på med handlar om ett drama i Franska Guyanas djungler och vattensystem. Nästa resa går till Surinam där jag ska titta på äggläggande havssköldpaddor och skåda fåglar. Under resorna träffar jag dessutom människor som ibland beter sig märkligt. På en båttur ut till Iles de Salut och Djävulsön fanns det en australiensare som försvann. Kaptenen kunde inte vänta längre och alla trodde att mannen hade blivit hajmat. När katamaranen hade lämnat hamnen fick jag syn på en intressant fågel som jag började titta på i min kikare. Plötsligt dyker den försvunna mannen upp i kikarfältet. Han satt på en sten i skogen och skickade sms.

Vad är viktigt för dig för att du ska vara riktigt nöjd med ett verk?

Berättelsen ska innehålla spänning och mycket allmänbildning. I mina böcker finns historia, geografi och händelser där olika folkslag är inblandade, som till exempel massajer och aboriginer som jag mött på mina resor. När jag lyckas skildra detta så att det väcker nyfikenhet hos läsaren känner jag mig nöjd.

Vems feedback är viktigast för dig?

När folk jag inte känner, eller känner ytligt, hör av sig och berättar att min bok Dansaren saboterade hela helgens trädgårdsarbete för att han inte kunde lägga boken från sig. Det kändes oerhört tillfredsställande. Samma sak med människor som hör av sig, som jag hade en relation med för 30 år sedan.

Vad gör dig riktigt glad som författare?

När jag står med ett färdigt manus i handen som är korrekturläst 75 gånger och som innehåller en story som jag själv är förundrad och imponerad över att det är jag som skrivit den.

Finns det något du tycker är riktigt jobbigt i författarrollen?

Tidsfaktorn är jobbig. Min hjärna är snabbare än mina fingrar på tangentbordet. Därför händer det att jag får idéer som jag glömmer, när jag sitter i bilen, på ett flygplan, är på golfbanan eller annat ställe där jag inte har datorn framför mig. Detta har jag försökt kompensera på olika sätt. Med små lappar som jag alltid tappar bort, memot i telefonen eller så talar jag in idén. Tyvärr är jag en usel administratör som dessutom är inkonsekvent, så när jag ska ta fram den briljanta idén så vet jag inte var den finns. Jobbigt!

Vad jobbar du med just nu?

Just nu jobbar jag med tre uppföljare till Dansaren. Historierna bara flyter på i rasande fart och i mångt och mycket är jag ett viljelöst offer för mina egna berättelser, eller ett verktyg i ett förlopp som vill ut ur skallen. Många författare gör en lång synopsis, eller ett ramverk med början, mitt och slut som de senare fyller i. Jag har försökt, men plötsligt tar berättelsen en helt oväntad vändning so jag inte var beredd på. Då är det bara att åka med på karusellen.

Stort tack Bengt! Vi ser fram emot att få läsa uppföljarna till Dansaren! 

Tips för din lässtund – supermumsiga frökex

Den här årstiden när det är som mörkast och kallast ute är det skönt att sitta uppkrupen i favorithörnet i soffan med en filt över benen, något varmt i koppen och något gott att mumsa på. Jag vill dela med mig om ett nytt favoritrecept som jag hittade i början av julledigheten och har hunnit baka och konsumera fler omgångar av än jag vågar skriva ut dessa två lediga veckor. Receptet tar inte mer än ett par minuter att svänga ihop, plus tiden i ugnen. Receptcred till Glutenfria Muminmamman.

Fröknäcke burk

Supermumsiga frökex

2 dl majsmjöl
¾ dl solrosfrön
½ dl linfrön
½ dl sesamfrön
½ dl pumpakärnor
2½ dl kokande vatten
½ dl olja
flingsalt

Sätt ugnen på 150°C varmluft.
Blanda alla de torra ingredienserna i en bunke.
Häll över det kokande vattnet och oljan och rör om till en jämn massa.
Klä en plåt med bakplåtspapper och häll över massan på plåten.
Klä en plastpåse över handen och platta ut massan så tunt du kan, (täcker nästan en hel plåt).
Strö till sist över flingsalt och platta eventuellt in det med handen.
Skär ut bitar i valfri storlek. Vill du så kan du lämna bort att skära i massan och sedan bara bryta bitar då knäckebrödet är färdigt.
Grädda i ugnen ca 1 timme.
Ta ut och låt svalna och bryt sedan i bitar.

Mina kommentarer:

Jag skär inte, utan bryter dem. Enklare och känns bara mer genuint och hemmagjort att kexen blir lite oregelbundna i form och storlek.

Kexen funkar både att smaska i sig som de är och att ha dessertost på (mums och mums mums!)

Som variant har jag även testat med att göra dem ännu tunnare, så att en sats smet blir till ca 1,25 plåtar och då korta baktiden till ca 50 minuter. Då blir det som ett supertunt kex som är såååå gott.

Frökexen är verkligen försvinnande goda, men jag rättfärdigar masskonsumtionen det med att de även är sprängfyllda med vitaminer, mineraler och nyttiga vegetabiliska fetter. 🙂